Barnmisshandel

Barnmisshandel kan handla om enstaka händelser – inom eller utom familjen – eller om kontinuerliga övergrepp. Även barn som bevittnat våld befinner sig i en riskmiljö och far illa av sina upplevelser. Fysisk barnmisshandel är vanligare i socialt underprivilegierade miljöer men förekommer i alla sociala samhällsklasser. Upptäckt och anmälan av barnmisshandel har ett högt mörkertal. Förutom bristande kunskap, kan det finnas ett känslomässigt motstånd hos personal som ser eller borde se tecken på att barn far illa; man vill inte tro att en närstående person gör ett barn illa. Mycket talar för att det krävs hög kompetens hos den personal som på olika sätt möter barn för att se och upptäcka de barn som behöver stöd och hjälp och ibland skydd. Samverkan mellan olika professioner är också nödvändig; komplicerade problem kräver olika sorters kunskap. (SOU 2002:72)

Fysisk barnmisshandel kan vara svår att upptäcka för det ligger i sakens natur att dölja. Många barn är lojala mot sin familj och rädda för det okända; vad kan hända om jag berättar? Psykisk misshandel kan vara ännu svårare att få insyn i men det kan vara förödande för ett barn som kanske ständigt får höra att han eller hon inte duger eller inte betyder något. Det finns riskfaktorer att vara uppmärksam på som social isolering, avvikande beteende, våldstendenser, ekonomisk eller arbetsrelaterad stress (Macdonald 1999).

Riskfaktorer på individnivå är svårbedömda. På gruppnivå tenderar ett ökat antal riskfaktorer att leda till negativ utveckling. Tidigare misshandel är en sådan riskfaktor, likaså föräldrars missbruk. Skyddsfaktorer kan uppväga brister, som att det finns andra vuxna som är viktiga personer för barnet. Men risk- och skyddsfaktorer tar inte ut varandra. Det finns riskfaktorer som inte låter sig kompenseras av positiva inslag. (Lagerberg & Sundelin 2000)