Vad är en metaanalys?

Begreppet myntades av forskaren Gene Glass på sjuttiotalet, där metoden beskrevs som en ”analys av analyser”. I sin bok, ”Metaanalyser, metoder, tillämpningar och kontroverser”, definierar Gerhard Andersson metaanalys som ”en uppsättning statistiska metoder, som används för att sammanfatta resultat från oberoende forskning” (sid. 7). Genom att kombinera resultaten från många studier reduceras slumpens inflytande och därmed minskar risken för felaktiga slutsatser. Syftet är att på bästa sätt sammanställa forskningsmaterial.

Bild: Lissy Lindengren-Hallberg

Metaanalysen är alltså en statistisk metod som använder resultaten från ett antal sinsemellan oberoende studier för att belysa exempelvis effekten av en viss insats så att man kan dra säkrare slutsatser om behandlingsmetoden. I metaanalysen vägs samman resultaten från de vetenskapligt mest kvalificerade studierna. För att en studie ska ingå i en sådan analys ska den helst ha en experimentgrupp och en kontrollgrupp. Många studier håller inte måttet för en metaanalys.

En metaanalys inleds med en litteratursökning. Det kan vara nog så besvärligt att hitta relevanta studier. En metaanalytisk databas innehåller detaljerad information från många olika kvantitativa studier, om exempelvis metoder, individer, behandling. Det är därför viktigt att redovisa hur man har valt ut sina studier, vilka avgränsningar man har gjort, vilka sökord som har använts i databaserna, med mera. Och så finns ”byrålådeproblemet” (eng. file-drawer), dvs. att studier med negativt resultat inte publiceras. I metaanalyser som utförs av exempelvis Campbell eller Cochrane Collaboration och SBU (Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik) tar man hänsyn till ”byrålådeproblemet”.

Interventionseffekt, det vill säga svaret på frågan om insatsen har haft någon verkan, mäts i effektstorlek. Den visarskillnaden mellan experiment- och kontrollgrupp, exempelvis gällande brottsåterfall. Ett vanligt mått är Cohens d eller d-värde som uttrycks i standardavvikelser. Effektstorleken är ett mått som gör att olika studier kan jämföras och det används för att sammanfatta resultat från olika studier.

Ju färre studier som en metaanalys innehåller, desto större inflytande kan den enskilda studien ha på resultatet. Eller omvänt, ju fler vetenskapligt kvalificerade studier som ingår, desto tillförlitligare blir uppskattningarna av effekterna. En förhoppning är även att analysen ska leda till generaliserbar kunskap. En metaanalys kan uppdateras genom att man inkluderar nya studier. Metaanalyser har blivit alltmer vanliga och det finns forskare som gjort metaanalys över metaanalyser, en ”meta-meta-analys”. (Andersson 2003)  

Referenser:
Andersson, Gerhard (2003). Metaanalys, Metoder, tillämpningar och kontroverser. Lund: Studentlitteratur.